Frustrerad och missmodig

Vi känner oss frustrerade och missmodiga. Häromdagen kom barnen hem med information om nästa läsårs förutsättningar för Ljungsarpsskolan, och det var ingen rolig läsning. Följetongen av lärarbyten fortsätter, och barnen ska åka till skolan i Dalstorp ytterligare en dag i veckan.

Att ständigt byta lärare och/eller klassföreståndare skapar flera utmaningar. Både barnen och de nya lärarna behöver tid att lära känna varandra innan undervisningen fungerar optimalt. Detsamma gäller i viss mån även relationen mellan föräldrar och lärare. Även om läroplaner och kursplaner skall vara densamma oavsett vem som undervisar så behöver eleverna anpassa sig efter en ny lärstil och läraren behöver hinna bilda sig en egen uppfattning om barnens olika behov. Det blir alltså nya krav och behov att försöka anpassa sig till för alla parter. Läs mer

Schlager hela veckan

Ni som känner mig vet att schlager inte riktigt är min grej. Att sjunga däremot, det är min grej. Framför allt att sjunga i kör, och det gör jag gärna. Och jag sjunger även schlager om min kör sjunger schlager. Hur skulle det annars låta?

Förra veckan var det schlager hela tiden känns det som. Lena Ph, Linda Bengtzing, Brandsta City Släckers, Christer Sjögren, Nanne Grönvall och så vidare, hela vägen in i Carolas evighet. Litet för mycket schlager för min smak, särskilt som det inte riktigt är min grej. Två konserter gjorde vi: en renodlad schlagerkonsert och en blandad. Tack Gud för den blandade, för det blev litet för mycket av det där andra.

Och nu när det är över så ser jag framåt och hoppas på en framtida Bach-konsert. Eller en Kent-konsert. Eller varför inte en konsert med barnvisor?

Vi får se hur det blir. Nu får jag ju vila rösten fram till augusti, och det kan jag behöva efter alla oooh- och aaah- och ååå-stämmor. Lagom är som bekant bäst…

Precis just så här

DN Debatt i dag (2012-05-11) presenterar Göran Hägglund och Emma Henriksson den familjepolitik som KD kommer att driva framgent. Och vad man än nu tycker om KD så kan man ju knappast ha några invändningar mot att föräldrarna själva skall få bestämma hur de skall dela upp föräldraledigheten.

Här är några punkter:

  • Antalet föräldrapenningdagar ska utökas med 30 stycken, och 30 dagar ska även kunna sparas till efter barnets 8-årsdag och fram till arton års ålder.
  • Föräldrar ska ha rätt till tjänstledighet på heltid till barnets 3-årsdag.
  • Alla dagar ska fritt kunna överlåtas mellan föräldrarna – de så kallade pappa- och mamma­månaderna ska avskaffas.
  • Grundnivån i föräldraförsäkringen ska höjas från 180 till 250 kronor per dag.
  • En generell graviditetspeng ska införas under den sista månaden i graviditeten.
  • Den barnomsorgspeng som i dag finns för dem som tar hand om egna och andras barn i hemmet ska även kunna ges för enbart omsorg om egna barn.
  • Föräldraförsäkringen ska kunna tänjas så att den som önskar kan få lägre föräldrapenning under längre tid.

84% av svenska folket tycker att föräldrarna själva skall få bestämma. 16% gör det inte. Oavsett vilket så skulle alla tjäna på en större valfrihet, även de 16% som föredrar statlig styrning. Också de får välja själva, nämligen, och kan då kvotera sin föräldraledighet i enlighet med sin egen övertygelse så mycket de bara orkar. Väl bekomme!

A blast from the past

Oj. Jag hittade en gammal kassett jag spelade in i min källare en gång för säkert tusen år sedan. Jag hängde mycket i den källaren på de tiden. Oftast ensam, men ibland i sällskap. Ibland kunde jag locka med mig någon ner som kunde spela ett instrument på riktigt och inte bara fuska så som jag gjorde.

Fostex 250

Fostex 250

Oftast var jag ensam, emellertid. Ensam med mina basar, min gitarr, min trummaskin och med bandspelaren som gick hårt. Så hårt att den en dag bara brummade sedan ett kretskort blivit så varmt att det krullat ihop sig som ett taco-skal. När jag tänkte skruva isär den för att se vad som gick att göra upptäckte jag att det fanns en knapp på undersidan som jag inte vetat om under de fyra år som jag haft bandspelaren och som jag bevisligen klarat mig utan.

Det var tider det. Och bara en enda kassett med fem eller sex låtar finns kvar. Så är det.

Storverk

Tänk om jag ändå hade orken. Och tiden. Viljan har jag i alla fall. Viljan att göra storverk och få ner alla de ord som jag har i huvudet på papper eller i alla fall i datorn. För jag har orden. Alla ord.

Och så är det väl. Kommer tid så kommer råd. Berättelserna finns där och kommer alltid att finnas där. En dag kanske ni får läsa…

Alla mina pappor

Ännu ett nytt skrivprojekt som jag bara går och tänker på. Alla mina pappor alltså. Och nä, jag har ju bara en pappa, så det handlar förstås om någonting annat. Om en massa andra pappor. Alla Astrid Lindgrens pappor.

Och det finns många. Somliga som syns och märks och andra som lyser med sin frånvaro. Somliga som gör sitt bästa och andra som bara inte kan göra rätt. Pappor som aldrig funnits och pappor som dyker upp. Pappor som inte är pappor egentligen men som blir det eftersom det inte finns någon annan som kan vara pappa åt den som behöver.

Alla mina pappor – vad säger ni? Kan det bli något av det? Jag tänker försöka i alla fall…

Vad tänker Jussi tros?

Jag hittade Verdis Requiem på dubbel-CD med Jussi Björling för fem spänn på ICA. Jag slog till med en enda gång, tog spenderarbyxan på och halade läder. Fem spänn är inga pengar för nästan två timmars kulturell stimulans.

Men på vägen till kassan drabbades jag av en tanke. Vad tänker Jussi om detta? Tänker han att wow, folk kommer fortfarande ihåg mig och köper mina skivor? Eller tänker han att fam, de säljer mina skivor på ICA för fem spänn?

Ingen vet, allra minst jag. Och vi lär aldrig få reda på det heller. Men om du läser detta, Jussi Björling, så vill jag att du skall veta att du är ihågkommen och att det är synd och skam att dina skivor säljs för fem spänn på ICA, men att det också är en välgärning att de kostar just fem spänn. Alla kan ta spenderarbyxan på och shoppa loss på musik som de inte kanske inte köpt annars. På så sätt blir du ihågkommen litet längre…

Lugn helg

Som det ser ut nu så är det bara två saker som står på programmet i helgen, och det är stallet på lördag förmiddag och fotbollsträningen på söndag eftermiddag. Och jag undrar stilla hur det här skall gå. Hur skall jag kunna fylla upp all denna tid som jag i vanliga fall lägger på att sitta på läktare eller i bilen på väg till eller från dagslånga sportevenemang?

Alla tips mottages med varmt hjärta, och kommer att beaktas seriöst och samvetsgrant.

Du är min pappa

Så säger hon ibland om nätterna, min Pella. Inte sällan kommer en liten knubbig flicknäve ut ur mörkret och tar ordentligt tag runt halsen på mig för att tydligt visa att det är allvar. Du är min Pella, blir svaret hon får, och sedan somnar vi om igen.

Tack Gud för barnen och kärleken. Tack!