Jag läser Jonas Gardells Om Jesus och ler. Där står det så bra formulerat att jag måste återge det i sin helhet:

Min Gud är de utsattas Gud, kvinnornas Gud, de homosexuellas Gud. Min Gud är de mobbades Gud, de lidandes Gud, de maktlösas Gud.

Jag förklarar krig mot den andre guden.

Ja, för om inte Gud står på de svagas sida, då står han på de starkas sida, och det gör ingen kärleksfull Gud.

Gud är ingen lesbisk kvinna, står det att läsa i Dagen. Inte heller är han en bög i läderbyxor. Han är en dömande gud, står det, och Sverige behöver honom.

Och min fråga är enkel: vem vet vem Gud är? Jag gör inga sådana anspråk, utan nöjer mig med att tro. Den Gud jag tror på älskar sina barn utan att döma, oavsett som de är lesbiska kvinnor, läderbögar eller koleriska rabulister.