Att ständigt byta lärare och/eller klassföreståndare skapar flera utmaningar. Både barnen och de nya lärarna behöver tid att lära känna varandra innan undervisningen fungerar optimalt. Detsamma gäller i viss mån även relationen mellan föräldrar och lärare. Även om läroplaner och kursplaner skall vara densamma oavsett vem som undervisar så behöver eleverna anpassa sig efter en ny lärstil och läraren behöver hinna bilda sig en egen uppfattning om barnens olika behov. Det blir alltså nya krav och behov att försöka anpassa sig till för alla parter.

Vår erfarenhet är att en stor omsättning på personal och en osäkerhet kring lärarnas anställningsformer inte bara påverkar barnen utan även de kvarvarande kollegorna. Vi kan givetvis inte veta på vilket sätt eller i hur hög utsträckning det påverkat arbetssituationen för lärarna på Ljungsarpsskolan eller hur de upplever situationen, men vi vet att förändringar i kollegiet tar både tid och energi. Skulle det trots allt finnas en viss trötthet hos kvarvarande personal så vill vi passa på att uttrycka tacksamhet för den kärntrupp av lärare som ändå finns på skolan sedan flera år. Ni är viktiga!

För oss som föräldrar hade den olyckliga situationen med täta lärarbyten känts något bättre om lärarbehörigheten åtminstone kunnat garanteras, men även det råder det tveksamhet om.  I informationsmaterialet försäkrar att man ”så långt det är möjligt ska ha behöriga pedagoger” vilket är långt ifrån tillfredställande. Vad innebär det i nuläget? Vilken ”täckning” har man? I vilka ämnen och i vilka årskurser har man inte nått ända fram? Vår förhoppning är att det kommer mer detaljerad information längre fram eftersom det får betydelse för hur mycket hemmen behöver kompensera för skolans eventuella tillkortakommanden inom vissa ämnesområden.

Skolskjutsandet anförs som en springande punkt i många av de diskussioner som förts/förs om skolans kvalitetsutveckling. Vi är själva uppvuxna med skolskjuts och vet att det kan fungera bra men då åkte vi bara till en skola under skoldagen. Barnen i Ljungsarpsskolan har redan tidigare varit tvungna att åka vidare till Dalstorp och Tranemo för viss typ av undervisning som kräver särskilt utrustade lokaler. Från och med i höst ska barnen från och med årskurs tre åka ytterligare en dag till Dalstorp. Detta innebär att skolskjutsbarn som bor utanför Ljungsarp under en och samma dag inte bara åker fram och tillbaka mellan hemmet och Ljungsarpsskolan utan också hinner avverka ytterligare sträckor till och från andra skolor. I ett brukarrådsprotokoll läste vi också att tydligen även Grimsåselever kommer att bussas till Dalstorpsskolan för viss undervisning.

För oss som vuxna känns detta rörigt och vi tror inte situationen känns bättre för barnen. Dessutom funderar vi över tidsaspekten. Varifrån tas tiden som läggs på transport? Dras det från timplanen eller förlängs skoldagen? Båda alternativen känns fel.

Vi kan bara understryka att vi stärkts i vår övertygelse om att något drastiskt måste göras i vår del av kommunen vad gäller skolan. Vi tycker inte att barnen ska behöva åka till flera olika skolor överhuvudtaget och än mindre under flera skoldagar. Låt oss vara visionärer och satsa resurserna på en skola för att begränsa skolskjutsandet till en resa mellan hem och skola. Vi får på så sätt dessutom chansen att bygga upp en stabil lärarbas med en samlad bred behörighet som kan bidra till minskad personalomsättning och högre kvalitet i undervisningen. Som en bonus tror vi det är det mest ekonomiskt hållbara.

Det viktigaste nu är alltså att vi inte fegar ur av bekvämlighet, tradition eller rädsla för förändring och därmed fattar beslut om skolan grundade på kortsiktighet och väljarsympatier. Vi vill kunna se fram emot nästa terminsavslutning utan frustration och oro för vad som kommer att stå i brevet som beskriver det kommande läsåret.

Förra veckan var det schlager hela tiden känns det som. Lena Ph, Linda Bengtzing, Brandsta City Släckers, Christer Sjögren, Nanne Grönvall och så vidare, hela vägen in i Carolas evighet. Litet för mycket schlager för min smak, särskilt som det inte riktigt är min grej. Två konserter gjorde vi: en renodlad schlagerkonsert och en blandad. Tack Gud för den blandade, för det blev litet för mycket av det där andra.

Och nu när det är över så ser jag framåt och hoppas på en framtida Bach-konsert. Eller en Kent-konsert. Eller varför inte en konsert med barnvisor?

Vi får se hur det blir. Nu får jag ju vila rösten fram till augusti, och det kan jag behöva efter alla oooh- och aaah- och ååå-stämmor. Lagom är som bekant bäst…

Här är några punkter:

• Antalet föräldrapenningdagar ska utökas med 30 stycken, och 30 dagar ska även kunna sparas till efter barnets 8-årsdag och fram till arton års ålder.
• Föräldrar ska ha rätt till tjänstledighet på heltid till barnets 3-årsdag.
• Alla dagar ska fritt kunna överlåtas mellan föräldrarna – de så kallade pappa- och mamma­månaderna ska avskaffas.
• Grundnivån i föräldraförsäkringen ska höjas från 180 till 250 kronor per dag.
• En generell graviditetspeng ska införas under den sista månaden i graviditeten.
• Den barnomsorgspeng som i dag finns för dem som tar hand om egna och andras barn i hemmet ska även kunna ges för enbart omsorg om egna barn.
• Föräldraförsäkringen ska kunna tänjas så att den som önskar kan få lägre föräldrapenning under längre tid.

84% av svenska folket tycker att föräldrarna själva skall få bestämma. 16% gör det inte. Oavsett vilket så skulle alla tjäna på en större valfrihet, även de 16% som föredrar statlig styrning. Också de får välja själva, nämligen, och kan då kvotera sin föräldraledighet i enlighet med sin egen övertygelse så mycket de bara orkar. Väl bekomme!

Inoxcrom Saga Black

Inoxcrom INOXCROM – Saga Black Reservoarpenna – bra-pennor.se.

Fostex 250

Oftast var jag ensam, emellertid. Ensam med mina basar, min gitarr, min trummaskin och med bandspelaren som gick hårt. Så hårt att den en dag bara brummade sedan ett kretskort blivit så varmt att det krullat ihop sig som ett taco-skal. När jag tänkte skruva isär den för att se vad som gick att göra upptäckte jag att det fanns en knapp på undersidan som jag inte vetat om under de fyra år som jag haft bandspelaren och som jag bevisligen klarat mig utan.

Det var tider det. Och bara en enda kassett med fem eller sex låtar finns kvar. Så är det.

Och så är det väl. Kommer tid så kommer råd. Berättelserna finns där och kommer alltid att finnas där. En dag kanske ni får läsa…

Och det finns många. Somliga som syns och märks och andra som lyser med sin frånvaro. Somliga som gör sitt bästa och andra som bara inte kan göra rätt. Pappor som aldrig funnits och pappor som dyker upp. Pappor som inte är pappor egentligen men som blir det eftersom det inte finns någon annan som kan vara pappa åt den som behöver.

Alla mina pappor – vad säger ni? Kan det bli något av det? Jag tänker försöka i alla fall…

Men på vägen till kassan drabbades jag av en tanke. Vad tänker Jussi om detta? Tänker han att wow, folk kommer fortfarande ihåg mig och köper mina skivor? Eller tänker han att fam, de säljer mina skivor på ICA för fem spänn?

Ingen vet, allra minst jag. Och vi lär aldrig få reda på det heller. Men om du läser detta, Jussi Björling, så vill jag att du skall veta att du är ihågkommen och att det är synd och skam att dina skivor säljs för fem spänn på ICA, men att det också är en välgärning att de kostar just fem spänn. Alla kan ta spenderarbyxan på och shoppa loss på musik som de inte kanske inte köpt annars. På så sätt blir du ihågkommen litet längre…

Alla tips mottages med varmt hjärta, och kommer att beaktas seriöst och samvetsgrant.

Tack Gud för barnen och kärleken. Tack!