Industrifrukost 2.0 (throwback)

Där jag jobbar äts det industrifrukost. Mellan 09:00 och 09:15 läggs arbetet ned, och hela avdelningen sätter sig runt fikabordet och äter varsina två mackor med en svart kopp kaffe till. Vi drar höhöhö-skämt, pratar om ditten och datten, och när det kommer någon som inte hör till avdelningen och vill ha någonting gjort före 09:15 så säger någon något om kyrkstöten, varpå vi höhöhö-skrattar och dricker upp den sista slurken ur kaffekoppen. Precis så här har vi gjort så länge som jag kan minnas, och jag har både lärt mig att äta industrifrukost och att älska det.

På det där andra stället äts det också industrifrukost vid ungefär samma tid som hos oss. Skillnaden är att hos de där andra intas frukosten gemensamt och från en väl tilltagen buffé. Alla äter samma saker samtidigt i samma rum, och efter en stund infinner sig det som jag brukar kalla för kumbaya-känslan. Fattar ni vad jag menar? Inte? Jo men lyssna då.

Det som händer är att verkligheten blir litet suddigare i kanterna. Alla ljud blir litet mjukare, och ljuset blir litet softare. Det brukar aldrig dröja särskilt länge innan någon tar fram en akustisk gitarr med ett fredsmärke på och drar ett par ackord. Han ser uppfordrande på någon av damerna som tar upp sången, först litet tvekande, men snart med djup och intensitet. Alla faller in, och plötsligt sitter några med enkla rytminstrument i händerna, och musiken stiger mot taket.

En getherde går förbi utanför, stannar till och tar fram sin panflöjt. Getterna lägger sig ned och bräker fridfullt medan de diar sina ungar, och herdens flöjttoner harmonierar diskret med sången och ungefär här lösgör sig de unga och oförstörda från oss andra och framför en sällsam men sensuell dans runt buffé-bordet. Det masseras axlar till höger och vänster, det kompiskramas och någon börjar odla ekologiska grönsaker iförd fotriktiga skor.

Keruber kretsar runt lamporna i taket, och feér sprider stjärnstoft mellan borden. Det är ljusår till två mackor och en slät kopp kaffe, och du inser snart hur farlig situationen blivit. Egenartens bevarande är själens frälsning, och två mackor med kaffe slår panflöjt och stjärnstoft. Varje gång.

4 svar på “Industrifrukost 2.0 (throwback)”

  1. Men mackor lägger sig runt magen. Och båda grupperingarna är väl frälsta på sitt sätt. Ta med en sallad eller dylikt farlig kost till industrifrukost nr. 1 och lyssna på de skrämda skämten. En avvikare ligger alltid risigt till i den förmenta gemenskapen.

Vad tycker du?