Jag är så jävla dum (throwback)

Jag är så jävla dum att jag tror att bara för att jag börjar skriva i ett nytt block med en ny penna så kommer allt att lösa sig av sig självt. Det gör det inte, kan jag tala om, men det har aldrig hindrat mig från att köpa ett nytt block med en ny penna. Om och om igen. Enkom för att jag är så jävla dum.

För just nu har jag världens bästa idé – igen. Världens bästa idé för en roman som faktiskt kan bli riktigt otäck, ondskefull och olycksbådande. Och har jag nu fått en ny idé, så skall ju den idén ha ett nytt block och en ny penna, eller hur? Eller hur, så jag köpte mig ett nytt block och en ny penna. Serious shit dessutom – den sortens skrivmaterial man inte lånar ut till barnen. Jag bar dem med mig i en liten kasse, satte mig tillrätta vid ett bord och plockade upp dem ur kassen. Pillade bort prislapparna och lade dessa och påsen åt sidan. Skrev namnet på idén på blockets framsida, slog upp den första sidan och skrev ett par ord. Och som jag njöt av att se bläcket flöda från penna till papper och nagla fast orden där i alldeles rätt ordning. Kanske litet smal spets, men ack så exakt den skrev. Så snygga svarta linjer på det ljusgrå pappret. Fem ord, tio ord, en mening. Och så…

Sitter du och skriver, eller?

…och jag är säker på att hans intentioner var goda, så jag valde att inte bita huvudet av honom där och då. Log gjorde han också, och såg trevlig ut. Småbarnspappa var han, det visste jag, och en sådan kan man ju inte bita huvudet av. Man kan däremot förvänta sig att han i egenskap av småbarnspappa med kraftigt begränsad egentid skulle känna igen en annan småbarnspappa med kraftigt begränsad egentid, och helt enkelt nöja sig med att nicka vänligt och gå till ett annat bord. Men jag är så jävla dum som tror så, och han satte sig ned, knäppte upp jackan och log igen. Började prata, och därmed gick min lilla skrivstund upp i rök. Så slöts den stunden, den dagen och så även resten av veckan, och nattens tårar stänktes. Inte den enda stunden, men bra nära.

Och nu sitter jag här med min idé och mitt block och min penna, och i stället för att skriva på min idé, så skriver jag om att jag aldrig får tid att skriva. Ganska dumt, eller hur? Men sade jag inte det nyss? Att jag är så jävla dum?

3 svar på “Jag är så jävla dum (throwback)”

  1. Men du det där tycker jag att jag känner igen… Nya fina böcker som ska fyllas med briljanta teckningar och projekt. Oroväckande många sådana böcker som fortfarande är oöppnade och oanvända, men ack så fina fortfarande. Men man behöver alltid en ny. Och när något pockar på, då går jag och gör nåt annat…
    Va sa´ru NU då?!
    Rätt dum jag också.

Vad tycker du?