Komosse

Egentligen skulle jag väl inte skriva något alls om Komosse. Ju fler som känner till det, desto fler får jag trängas med när jag åker dit. Å andra sidan så vore det missunnsamt av mig att inte berätta något om vilken upplevelse det är att åka dit och njuta av en mycket speciell natur.

Komosse 2014
En knotig björk på Komosse, våren 2014.

Vi brukar åka åtminstone en gång om året, gärna på våren eller på försommaren. Pella älskar att gå på spång, och är aldrig svår att få med. De äldre barnen kan vara litet kinkigare, men Kaspian och Kornelius är än så länge trogna följeslagare.

Vi packar våra ryggsäckar med allt vi kan tänkas behöva: spritkök, vattenflaskor, Caprisonne, stjärtlappar, våtservetter, nudlar, sporkar, täljknivar och första hjälpen. Vägen till Komosse känns dryg,  men när vi äntligen kommit fram och klivit ur bilen, hängt på oss ryggsäckarna och följer den vindlande stigen som leder ut på mossen så är den känslan som bortblåst.

Det är som en egen värld. Efter några minuter på spången har mossen brett ut sig runt omkring dig och ovanför dig finns bara himlen. Tankarna tystnar och sakta men säkert stillar sig världen. Bara steg för steg på spången. Slitet trä. Mörka vatten. Knotiga björkar.

Vid vindskyddet vilar vi och kokar nudlar. Äter ur kåsa med sporkar. Dricker apelsinsaft till och njuter av livet!

Kom till Komosse du också. Gärna på våren, eller på försommaren. Släpp taget och låt naturen göra sitt. Berätta sedan för alla du känner, med en gång. Missunnsam vill man ju inte vara!

3 svar på “Komosse”

  1. Tack för det tipset. Vi är fyra familjer som roar oss med utflykter i naturen. Detta kunde onekligen bli en sådan. Som att vara på fjälltur, utan fjäll, liksom.

Vad tycker du?