Man måste verkligen vilja (throwback)

I en saga av Oscar Wilde sjunger en näktergal sig själv in i evigheten med en rosentagg inbäddad i hjärtat. På så sätt gör han den vita rosen röd och räddar dagen, även om han dör på kuppen. Självförbrännelseestetik och självuppoffring för skönhetens skull.

Jag sjunger mest för min egen skull.

Och jag har hittat min sång, helt oväntat. Glimmande nymf så som Viba Femba gör den. Så högt och så ljust. Precis så högt och precis så ljust sjunger jag den, men ännu inte så vackert.

En dag kanske jag gör det, för jag vill det så mycket att det gör ont i bröstet. Litet som en rosentagg, faktiskt, men jag låter inte det stoppa mig. Man måste verkligen vilja. Vilja och vilja och vilja. Så mycket att man kan göra vita rosor röda…

Vad tycker du?