Penna mot papper (throwback)

Kan ni höra hur det låter? Skrapet och prasslet av penna mot papper. Bladvändningarna. Och så känslan av att se orden flöda ut på pappret. Den mörka skuggan av bläck eller blyerts på handens smala gavelsida. Penna mot papper är något helt annat än knattret från ett tangentbord och Times New Roman på en dataskärm. Men vi kan ta det hela ett steg till om du vill – häng med!

Lägg ner blyertspennan eller stiftpennan. Släpp kul- eller gelpennan och ta fram din gamla reservoarpenna. Finpennan. Gör rent den. Fyll på eller byt patron. Låt pennan komma igång mot ett kladdpapper, ta sedan fram finpappret och skriv ett ord. Gärna ett vackert ord. Låt det ta sin tid. Låt stålspetsen göra jobbet och bara glid med. Och så ett ord till, och ännu ett. Svart bläck mot vitt papper eller grått – känner du skillnaden?

Jag gör det, och det grämer mig att jag inte skriver mer med finpennan än vad jag gör. Det grämer mig att jag skriver så litet för hand att jag inte orkar skriva några längre texter ens när jag försöker. Det grämer mig allra mest att det nästan alltid är tangentbordet och inte pennan som får forma mina tankar. Det är ju snabbast och smidigast så, onekligen. Men ack så opersonligt och så utan känsla. Penna mot papper är bättre tycker jag. Mycket bättre!

Vad tycker du?