Hänsynslöst pendlar verkligheten mellan ytterligheter. Ena sekunden slår mitt hjärta i takt med min dotters, där hon ligger och sover bredvid mig. Så nära att jag kan känna hennes andedräkt mot mitt ansikte, och så rofyllt som bara ett barn kan sova. Nästa sekund lyfter mitt hjärta och flyger som en fågel utan ben. Aldrig landa, aldrig vila. Aldrig.
kompetent.nu
back to the heavy-weight jam
Ha! Jag visste det! Du är en komodor-de har nog små ben men de använder dem aldrig för de kan inte ta sig upp på dem. Men de kan faktiskt vila sig! De vilar på vindarna och det verkar väldigt skönt. Så sträck ut dina vingar och vila när de rätta vindarna kommer. Det är värre att vara en anka!