Gud är ingen lesbisk kvinna, står det att läsa i Dagen. Inte heller är han en bög i läderbyxor. Han är en dömande gud, står det, och Sverige behöver honom.
Och min fråga är enkel: vem vet vem Gud är? Jag gör inga sådana anspråk, utan nöjer mig med att tro. Den Gud jag tror på älskar sina barn utan att döma, oavsett som de är lesbiska kvinnor, läderbögar eller koleriska rabulister.
Du gör det lite väl enkelt för dig genom att säga att du bara tror.
Därefter talar du om att du defakto tror att Gud inte kommer att dömma oss och att han älskar oss alla oavsett vårt beteende. Var är logiken i detta. Då har du ju liksom Birro en specifikation av din tro och inte bara en tro om en existerande Gud.
Min tro angående Birros skrivande om lesbiska och bögar är att han vill visa att detta kanske inte är detta som huvudfrågan i kristenheten (som de flesta icke-kristna gärna tar upp för att ge en förklaring på sin otro). Kanske han borde skrivit detta annorlunda. Detsamma gäller kanske det jag just skrivit, beroende på hur du tar emot det. Åsikter är komplicerade.
Jag skriver om vad jag tror på och Birro talar om vad Gud är. Det är skillnaden. Och om man i sin religion bara ser en dömande gud så har man missat kärnpunkten i Jesus förkunnelse: kärleksbudsskapet. Frälsningen är inte exklusiv utan inklusiv. Nåden finns där för alla, inte bara för den förlorade sonen eller de 144 000 utvalda.
Det finns så mycket ondska i världen och om man har en Gud som inte gör något åt den ondskan och godkänner allt utan att döma någon då är den Guden ond och en sån Gud vill inte jag tro på.
När vi människor vill att Gud skall döma någon som vi tycker gör fel så är det för att vi själva vill se den människan straffad. Jag tror som sagt att Gud älskar sina barn, och det finns ingen kärlek i att döma och att straffa. Jesus själv är MYCKET tydlig med detta: Inte heller jag dömer dig, säger han. Gå nu och synda icke mer. Tjafsa med det den som vill.
Jag tror att Gud vill få bort synden ur världen, allt som inte är bra hur ”lite dåligt” det än må vara. Detta gör han genom att människorna själva får välja om de vill ha med synden att göra eller inte. Ångrar de sig så förlåter Gud. Om man läser Joh 8, som du nämner, så tror jag att Jesus säger att han inte ska döma henne för att hon har ångrat sig. Om man tittar på andra ställen i evangelierna så går han mycket hårt åt fariséerna och andra som inte ångrar sig för att de tror att de är bättre än alla andra, se Matt 23.
Om en massmördare ångrar sig så förlåter Gud. För när mördaren ångrar sig kan Gud utplåna det onda, inte det onda som har hänt men det onda i personen. Men ångar inte personen sig så dömer Gud. Han utplånar det onda men denna gången också personen eftersom han inte avsagt sig det onda. Skulle Gud inte göra detta så anser jag att han vore ond.
Och jag håller helt klart med dig att vi ibland vill att Gud ska döma någon för att han har gjort oss illa och det är helt fel. Det finns många ställen i Bibeln som säger att vi inte ska döma, tex Matt 7:1ff och 1 Kor 5:12, men ändå så dömer vi kristna så ofta.